Så väljer du mikrofon och ställer in nivåer inför en livesändning

En dynamisk mikrofon tål mycket, fångar mindre av rummet och kräver ingen extra ström. Den passar bra när du har buller omkring dig eller när mikrofonen hanteras av personer som inte är vana. En kondensatormikrofon är känsligare och ger ofta ett mer detaljerat ljud, men den fångar också fläktar, steg och prassel, och den behöver fantomspänning från mixerbordet.

I en nyhetsstudio med hyfsat dämpat rum fungerar kondensatormikrofoner bra på stativ. I en show med publik, musik i bakgrunden och många rörliga delar är dynamiska mikrofoner ofta tryggare. Det finns ingen mikrofon som är bäst överallt, och det är just därför valet ska följa platsen.

Kom ihåg att kontrollera att fantomspänningen är påslagen när du använder kondensatormikrofoner och avstängd när du kopplar in något som inte ska ha den. Ett vanligt fel i början av en övning är att mikrofonen är rätt inkopplad men helt tyst, bara för att strömmen saknas.

Nivåer handlar om att hitta ett ljud som är tillräckligt starkt utan att förvrängas. Börja med att dra ned alla reglage på mixerbordet. Be den som ska tala att prata i normal röststyrka, helst med de första raderna i manuset. Höj sedan förstärkningen, ofta kallad gain, tills mätaren ligger stabilt i det gröna med enstaka toppar i det gula.

Rösten ska aldrig nå det röda. Förvrängning som uppstår redan i ingången går inte att rädda längre fram i kedjan. Det är därför gain sätts först och fadern, som styr hur mycket som går ut i sändningen, justeras efteråt. Be personen också prata lite högre än vanligt, eftersom människor ofta höjer rösten när sändningen drar igång.

Gå sedan igenom varje källa en i taget och lyssna med hörlurar. Först när varje mikrofon låter bra på egen hand lägger du ihop dem. Notera inställningarna, så att du kan återgå till dem om något rubbas under repetitionen.

Avståndet mellan mun och mikrofon påverkar ljudet mer än de flesta tror. Med en klämmikrofon ska den sitta ungefär en hand under hakan, mitt på bröstet, där rösten är jämn och inte blir burkig. Sitter den för högt får du andetag och s-ljud, och för lågt blir rösten tunn och rumsig.

För en mikrofon på arm eller stativ gäller något liknande: nära nog för att rösten ska dominera över rummet, men inte så nära att p- och b-ljud smäller. Vinkla mikrofonen något från sidan så att luftstötarna passerar förbi kapseln. En vindskydd eller popskydd hjälper, men löser inte fel placering.

Tänk också på kablar och tyger. Ett halsband, en kavajslag eller en ficka som skaver mot en klämmikrofon hörs tydligt. Be gästen att inte röra vid mikrofonen och fäst kabeln så att den inte drar. Små justeringar före sändning sparar dig från problem som är svåra att åtgärda när kamerorna redan rullar.

När ljudet strular mitt i en repetition gäller det att arbeta i ordning, från källan och framåt. Börja med mikrofonen: är den påslagen, sitter batteriet kvar, rör sig kabeln? Gå sedan till ingången på mixerbordet: står gain rätt, är kanalen mutad, ligger fadern nere? Fortsätt mot utgångarna och kontrollera vart signalen skickas.

Brum och sus har oftast enkla orsaker. En dålig kabel, en kontakt som sitter löst eller en kabel som ligger parallellt med en strömkabel kan räcka. Byt en sak i taget och testa efter varje byte, annars vet du inte vad som löste problemet. Har du två likadana kanaler är det ett smart knep att flytta mikrofonen till den andra och se om felet följer med.

I livesändning är lugnet en del av tekniken. Säg tydligt i headsetet vad du upptäckt och vad du gör, så att bildregissören vet. Den som felsöker tyst och stressat tappar ofta bort sig, medan en fast ordning gör att du hittar felet snabbare.

Under höstens produktioner dyker ofta nya problem upp: torr luft som ger statisk elektricitet, tjockare kläder som skaver mot mikrofoner och fler elektriska prylar i lokalen. En fast rutin skyddar mot det mesta. Gå igenom varje mikrofon med ljudprov, kontrollera batterier och ha reservkablar och en extra mikrofon inom räckhåll.

Gör ett ljudprov med alla som ska höras, även de som bara säger en kort replik. De är ofta de som glöms bort och som ställs in för sent. Spara dina nivåer på papper eller i mixern och jämför dem med föregående sändning, så ser du snabbt om något har ändrats utan att du märkt det.

Efter sändningen avriggar du i omvänd ordning, rullar kablar rätt och märker upp det som är trasigt. Det låter småsint, men det är just rutinerna som gör att du litar på utrustningen nästa gång du trycker på knappen och att andra kan fortsätta där du slutade.